Här en pdf-fil med samma innehåll men dessutom med
kommentarer av Energimyndigheten
Funktion
Omfördelning av energi
Tål ej korta lystider
Ljusreglering
Livslängd
Inte för kallt
Inte för varmt
Kraftiga elektromagnetiska fält
Stör eller strålar för
mycket
Mer ström än vad som uppges
Hur uppkommer övertoner?
Tio gånger
mer
Energiåtgång vid destruktion
Avger kemikalier
när en varm ”lågenergilampa” går sönder
Summering
Slutsats
användning av kvicksilver
Vad vet man på Energimyndigheten?
I rören (ofta 2-4 st) finns 2-5 milligram kvicksilver.
Med en elektrisk urladdning, via elektroder inuti glasrören, skapas
en osynlig UV-strålning. Urladdningarna görs av en elektronisk
enhet s.k. HF-don som genererar pulser, vars frekvens är omkring 50
000 – 60 000 Hz.
När lampan tänds, stiger temperaturen och
kvicksilvret förångas för att till slut fylla röret
med ånga.
På rörens insida finns ett pulver som omvandlar
UV-strålningen till synligt ljus.
Beroende på pulvrets sammansättning
skapas olika färg-spektra.
Det tar relativt lång tid, flera minuter,
innan en ”lågenergilampa” lyser med full styrka. Uppstartstiden
blir allt längre ju äldre lampan är och ju kallare omgivningstemperaturen är.
När lampan efter användning kallnar, övergår ångan åter
till små droppar.
Drygt 90 procent av en glödlampas elförbrukning
blir värme och resten blir till ljus.
Det hävdas att värmen
hamnar på fel ställe, exempelvis uppe i taket.
Att denna värme
inte blandas med den övriga luften i rummet, utan bli liggande som
en ”klump” i taket, är knappast troligt.
Den uppvärmda
luften från glödlampan blandas med rummets övriga luft,
som cirkulerar och bidrar därmed till uppvärmning av rummet.
Används ”lågenergilampor” i stället för
glöd-lampor blir rummet svalare. Värmeförlusten kompenseras
med ett ökat energiuttag från rummets uppvärmningssystem.
Oberoende av vilken typ av uppvärmningssystem som används.
Här
i Norden sammanfaller vårt värmebehov med behovet av belysning.
Vinterhalvåret är kallt och mörkt och det är då belysning
behövs och glödlamporna ger ett välbehövligt värmetillskott.
Tester har visat att variationen är stor.
Två av tio testade lampor tog slut redan efter 22 respektive 84 timmar,
(ICA-kuriren nr 3/2008).
Livslängden ska vara 6000 timmar.
Används ”lågenergilampor” i utrymmen där det endast är tänt kortare stunder, exempelvis på en toalett eller i ett förråd, hinner de inte komma upp till den arbetstemperatur som de är avsedda för.
Är
det förhållandevis många kallstarter så förkortas
livslängden.
Med en lystid på 10 minuter per tillfälle,
minskar lampans livslängd till cirka 20 % och de måste vara
släckta i minst 2 minuter innan de tänds på nytt.
Om man kopplar en dimmer till en ”lågenergi-lampa” finns
det risk att både lampan och dimmern kan ta skada.
För ”lågenergilampor” med extern förkoppling
finns möjlighet att använda speciella HF-don för ljusreglering
Elektromagnetiska störningar kan både vara
i form av strålning, elektromagnetiska fält (EMF), inom
frekvensområdet 50kHz-30MHz och galvanisk via ledningarna.
Förutom risk att störa annan teknisk utrustning, kan störningarna även
påverka människan.
Man måste skilja på magnetiska och elektriska
fält.
Det påstås att de magnetiska fälten är
svagare hos en ”lågenergilampa” därför
att de drar mindre ström.
Om man mäter det magnetiska fältets effektivvärde kan
påståendet vara rätt men det är bara halva sanningen.
Tas det hänsyn till hur snabbt pulserna stiger (tidsderivatan),
så är fälten avsevärt kraftigare och det är
pulsernas snabba förändringar som ger största påverkan.
Dn pulsade strömförsörjningen som ”lågenergilampor” kräver skapar s.k. övertoner på el-nätet. Korta pulser kräver ett insvängningsförlopp innan strömmen stabiliseras igen. Man kan jämföra detta med fysiska vågrörelser och karaktären för olika musikinstrument. Ett piano låter det inte som en klarinett även om de spelar samma ton. Det är övertonerna som ger instrumentet sin karaktär och det beror på instrumentets material, utformningen etc. När det gäller ström så är det elnätet, apparatens och andra inkopplade apparaters elektriska egenskaper som ger övertonernas egenskaper och dessa sprids galvaniskt i el-nätet. ”Lågenergilampor” kan skapa högfrekventa övertoner, ända upp i mikrovågsområdet.
Samma mätvärden som från en vanlig glödlampa
vid en meters avstånd
kan man uppmäta upp på fem - åtta meters
avstånd från en ”lågenergilampa”.
De elektriska fälten är t.o.m. större än hos vanliga
lysrör på grund av de höga snabba urladdningarna.
Åtta meter kan vara ”säkerhetsavstånd” för
många elöverkänsliga.
Hur många rum är så stora?
”Lågenergilampor” tränger bort elöverkänsliga
från andra människor och från samhället i övrigt.
Mer än var tredje elapparat, 30-45 procent som Elsäkerhetsverket
testar,
stör eller strålar för mycket och dit hör ”lågenergilampor”.
De är CE-märkta men kan störa och skada annan elektronik.
Det är importörerna eller tillverkarna som
garanterar att deras produkter inte över-skrider gällande
EU-normer.
– ”Ibland kan man fråga sig om tillverkarna över huvud
taget gjort några tester eller bara klistrat på CE-etiketten”,
säger Henrik Olsson på Elsäkerhetsverket. ”Elsäkerhetsverket
har för små resurser för att hitta dem”, säger han.
Är det kallt ute kommer ”lågenergilampan” inte upp i arbetstemperatur.
Ju kallare det är desto längre tid tar det.
Den lyser då med
reducerad styrka, som märks redan vid en temperatur under cirka +7ºC.
Den drar då mer ström än specificerat.
Det är stora skillnader
beroende på fabrikat och typ.
Det påstås att en ”lågenergilampa” kan
tända ned till -30ºC.
Lägg märke till,
att det står
att den kan tända – inte att den ska lysa med full styrka!
Förutsättningen är
att den används i en anpassad sluten armatur,
så värmen stannar
kvar och hjälper lampan att nå arbetstemperatur.
Vid höga temperaturer (mer än +50ºC) kan lampans
elektronik ta skada.
Därför är det inte lämpligt att använda ”lågenergilampor” i
t.ex. en bastu.
Inte heller är det lämpligt att använda ”lågenergi-lampor” i
små och trånga armaturer där alltför höga temperaturer
kan uppstå på grund av för dålig luftcirkulatio
”Lågenergilampor” skapar en reaktiv belastning på elnätet.
Förenklat kan man säga att strömmen gör
motstånd mot sin egen uppkomst.
Med det menas att strömmen och spänningen
inte är i fas - de följs inte åt.
Det skapas en olinjär
belastning så att övertoner bildas.
Det innebär att
den verkliga effekten hos lamporna kan vara två till tre gånger högre
som det som står på förpackningen, den uppgivna effekten.
En ”lågenergilampa” som uppges
förbruka 11 Watt har i själva verket en verklig förbrukning
på ca. 20-28 VA (~Watt).
För att tillverka en ”lågenergilampa” går
det åt 1,4 kWh,
för en vanlig glödlampa 0,15 kWh.
Det går
således åt cirka 10 ggr mer energi att tillverka en ”lågenergilampa” jämfört
med en vanlig glödlampa.
Orsaken är främst att en ”lågenergilampa” innehåller
många delar.
Faktiska siffror är svåra att få fram.
Bägge
lamptyperna innehåller en metallsockel, glas och isoleringsmaterial.
Glödlampan har en glödtråd av wolfram och ”lågenergilam-pan” innehåller
kvicksilver.
”Lågenergilampan” har dessutom elektronik
för styrning av en spole, elektroder och ett plasthölje.
Elektroniken
innehåller giftiga kemikalier och metaller.
Det saknas rutiner för återvinning
av dessa.
Både glödlampor och ”lågenergilampor” ger ifrån sig höga värden av formaldehyd.
Glödlampor avger sina kemikalier (butanol, fenol och
benzodioxin)
snabbt i början men efter bara ett dygn, kemikalienivån
sjunkit avsevärt.
”Lågenergilampor” verkar dock avge
sina kemikalier (fenol, toluen och kresol)
mindre intensivt men under en
längre tid.
”Lågenergilampor” innehåller mer
lim men också andra polymerer i form av kretskort och elektroniska
komponenter.
Kemikalieinspektionen skriver på sin hemsida bl.a. detta:
Rekommendationer
när en varm ”lågenergilampa” gått sönder
Stäng
dörrar till rummet där en varm lampa gått sönder.
Ventilera
rummet (öppna fönster) och lämna rummet.
Den europeiska lampbransch-organisationen
(ELC) rekommenderar att man lämnar rummet i 20-30 minuter.
Samla senare
upp lampresterna till exempel med en bit styvt papper eller kartong och torka
golvet och andra ytor i närheten av den trasiga lampan med en (liten)
fuktig trasa.
Lägg lampresterna i en glasburk med lock.
Lägg även
trasan i glasburken, förslut burken och märk den, till exempel
med texten ”Kan inne-hålla kvicksilver från en lågenergilampa”.
Lämna burken till returhantering som är avsedd för miljöfarligt
avfall.
Använd inte dammsugare. Det finns en risk för att dammsugaren
ytterligare finfördelar och för-ångar kvicksilverdropparna
och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning”.
Efter att tagit del av vad som skrivits om ”lågen-ergilampor”,
varav endast en liten del presenterats här, kan jag konstatera att:
”Lågenergilampor” inte sparar energi. Det är
en fråga om omfördelning.
”Lågenergilampor” innehåller giftiga ämnen. Ämnen är
svåra att ta hand om.
”Lågenergilampor” skapar strålning EMF, flera meter
omkring sig.
Tacka vet jag glödlampan!
Förutom att sprida
ett behagligt ljus, skänker den värme då det är mörkt
och kallt.
Källor:
Föreningen Hemljus,
en branschförening
för leverantörer av hembelysning,
Facktidningen Ny Teknik
Om glödlampans utfasning
Om störningar
Om giftiga ämnen
Vackra ord – men…
I ett pressmeddelande 15 januari 2009 från Miljödepartementet
kan man läsa om att kvicksilver ska totalförbjudas (nedan).
http://www.regeringen.se/sb/d/11443/a/118546
Regeringen förbjuder all användning
av kvicksilver i Sverige
Regeringen har idag beslutat att införa ett generellt förbud mot
kvicksilver.
Förbudet innebär att tandfyllningar med dentalt amalgam
upphör och att varor som innehåller kvicksilver inte längre
får släppas ut på den svenska marknaden.
- Sverige går
nu före för att ta bort och skydda miljön från icke-nedbrytbart
kvicksilver.
Förbudet är en stark signal till övriga länder
och ett svenskt bidrag till målsättningarna i EU och FN att minska
både användning och utsläpp av kvicksilver, säger miljöminister
Andreas Carlgren.
Regeringens beslut innebär att varor som innehåller
kvicksilver inte får släppas ut på den svenska marknaden.
I praktiken innebär det att alternativa tekniker måste användas
i tandvården, vid kemisk analys och i kloralkaliindustrin.
Kemikalieinspektion
får ett bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag eller
ge dispens i enskilda fall.
Avfall som innehåller kvicksilver kommer
med regeringens beslut kunna slutförvaras i djupa bergförvar i
andra EU-länder.
Den svenska marknaden för farligt avfall är
liten. En statlig utredning konstaterade i våras att det finns
existerande förvar för kvicksilverhaltigt avfall i exempelvis Tyskland
som väl motsvarar de krav på säkerhet som ligger bakom svensk
lagstiftning.
Ett nytt svenskt förvar skulle däremot bli ca 15
gånger dyrare än deponering i befintliga anläggningar i
EU.
Remissinstanserna har delat utredningens slutsatser.
- Vi sänker
inte säkerhetskraven när vi nu möjliggör för gemensamma
lösningar och tar tillvara på erfarenheter från närmare
40 år med att lagra kvicksilver inom EU. Avfallet ska föras till
ett djupt bergförvar med höga säkerhetskrav. I enlighet med
principen att förorenaren betalar har ägarna till avfallet ansvaret
att se till att ett bergförvar kommer till stånd och betala för
det, säger Andreas Carlgren.
Möjligheten till slutförvar i
andra EU-länder ger bättre incitament för det önskvärda
utvecklan-det av säker, storskalig teknik för stabilisering av
kvicksilverhaltigt avfall.
Sedan början av 1990-talet har det varit förbjudet
i Sverige att tillverka och sälja vissa kvicksilverinnehållande
varor, t.ex. termometrar och andra mätinstrument samt elektriska komponenter.
De
nya reglerna träder i kraft den 1 juni 2009.
INFORMATIONSBLAD FRÅN MILJÖDEPARTEMENTET
http://www.regeringen.se/download/6d0d60d5.pdf?major=1&minor=118538&cn=attachmentPublDuplicator_0_attach-ment
På sidan 2 kan man
läsa:
”…Varor som redan omfattas av harmoniserande EG-regler,
såsom batterier och ljuskällor, omfattas inte av förbudet…”
Den 19 april 2007 sände
jag frågor till Energimyndigheten efter ett inslag
i TV2:s Rapport, där Energimyndigheten lovordade hur mycket energi
man kunde spara med energisparlampor.
Kalle Hashmi som svarat, var med i den EU-kommité som
lagt fram förslaget att glödlamporna ska fasas ut.
Bl.a ställde jag följande frågor (Dnr:410-2007-3295)
Ni som myndighet rekommenderar energisparlampor, ska i egenskap
av myndighet vara säkra era
påståenden då Ni säger att de sparar energi, jämfört
med vanliga glödlampor.
Ni bör således ha uppgifter tillgängliga
för nedanstående frågor som jag vill jag ha svar på:
• Hur stor är energiförbrukningen i jämförelse
av den totala energiförbrukningen, inklusive rummets uppvärmning
för bibehållen rumstemperatur, mellan energisparlampa resp. glödlampa.
• Hur
stor är energiförbrukningen som har gått åt för
tillverkning av en glödlampa resp. energisparlampa?
• Hur stor är
energiförbrukningen som har förbrukats för framtagning av
deras ingående material?
• Hur stor är energiförbrukningen
som går åt för destruering av energisparlampa resp. glödlampa?
Den 9 maj 2007
får jag svar från
Kalle Hashmi Energimyndigheten
Jag
väntar på ett svar för lamp tillverkarna.
Återkommer.
mvh. Kalle Hashmi
Efter påstötning - det senaste svaret den 11
juni 2007:
Jag har bett Philips och GE för informationen men, har inte hört
något från dessa företag än.
mvh. Kalle Hashmi
Jag väntar fortfarande på svar!
Källor:
Föreningen
Hemljus,
en branschförening för leverantörer av hembelysning,
Facktidningen Ny Teknik
Om
glödlampans utfasning
Om
störningar
Om
giftiga ämnen