Information om elöverkänslighet, sanering och forskning

sammanställd av Jan Boljang ©

Händelser - berättelser

Innehåll

Blossade kinder, hjärntumör m.m.

Jag fick ett brev från en man som arbetar inom polisväsendet som beskriver sina problem. Nedan ett litet uttdrag:

"...Mina hudproblem blev värre och värre. Det behövdes till en början flera dagars ledighet och ännu senare semester med sol för att de röda utslagen skulle försvinna. I botten av ansiktet syntes dock Rocacean ändå men den var inte röd. Andra saker jag märkte samtidigt som Rocacean blossade upp var att jag fick kraftiga sömnproblem, trötthetskänslor och ibland koncentrationsproblem. Efter några veckors semester var jag i stort sett återställd men problemen kom tillbaks igen så fort jag började jobba ute med Rakel igen..."

Brevet är något redigerat för att skydda identiteter. Läs hela brevet här

Strålande "lågenergilampor"

Ett sevärt TV-program "Rays of Rash" från Kanada om hur strålningen från lågenergilampor kan påverka.

Klicka här för att se programmet
som öppas via YouTube i nytt fönster. Inslaget börjar från start 0:57 min och är 8:12

Här ett inslag från samma TV-kanal med närliggande ämne

Saknar du Flash Player som programmet använder får du ett meddelande om att ladda ner det. Gör det (!) det är användbart på många webbsidor och det är gratis.

Kände av magnetfält från en ficklampa

Det var vid ett föreningmöte i elfri miljö. Det sent på kvällen, det var mörkt. Jag fick då se en kvinna, lite nedstämd med en ficklampa i handen (den vänstra på bilden). Hon sa att hon kände av den - hon fick värk i benen och handen.
Jag tyckte det var märkligt. Det var ju en LED-lampa som endast drevs med två 1,5 voltsbatterier. Jag öppnade den och fann då ett litet kretskort och blev då misstänksam. Vi bytte ficklampor där i mörkret och den hon fick av mig fick hon inga känningar av.
Eftersom jag har tillgång till mätinstrument mätte jag senare upp hennes ficklampa – inga el-fält, varken låg- eller högfrekventa (mikrovågor). Men däremot magnetfält! Dessa gav ett kraftigt utslag på mätinstrumentet och pulserna hade ett utseende som du kan se här brevid, frekvensen är cirka 270 000 Hz!
Det var ingen synbar skillnad i ljusstyrka mellan de bägge ficklamporna. Enda skillnaden var att min (f.d.) hade flera lysdioder och hennes endast en, som lyste desto starkare.
Genom att pulsa spänningen till lysdioden, kan den att lysa starkare än vad som annars vore möjligt med ren likspänning. Den är då tänd under en kort puls och därefter släckas och få svalna, som kurvan visar.
Lysdioder drivs normalt med ren likspänning, men som vanligt ”utvecklas” teknik - så även ficklampor. På den ficklampa som hon fick av mig (den högra på bilden) kunde jag inte mäta varken elektriska eller magnetiska fält.
Slutsatser:
Lita på vad kroppen känner.
Även ficklampor måste man se upp med.

Det viktigaste är att bli trodd

Artikel i tidningen Hälsa nr 10-2008

En bra beskrivning av Ann som blev elöverkänslig, hur det gick till och hennes erfarenheter. Innehåller även en del faktaupplysning.

Pdf- fil, 5 sidor, 353 kB

En vanlig dag med ny upplevelse

Om uppkopplad I-Pod

En man berättar:
Jag kommer hem till vårt elsanerade hus. Barnen, tonåringar, plus några kompisar sitter i köket och kvällsfikar. Tar en kopp te och slår mig ned vid bordet, men känner omgående att något är på som stör och ger symtom (på hemmaplan vet man ju hur det brukar kännas).
Efter någon minut börjar symtomen att bli glasklara. Jag reser mig, går runt i huset, men hittar ingen direkt orsak. Frågar därför när jag återkommer om någon har glömt mobilen på. Alla kollar sina mobiler, men ingen är påslagen. (De vet vad som gäller hemma hos oss, så det har aldrig vaarit några problem. De stänger alltid av).

Vi fortsätter kvällsfikat 5-10 minuter till. Då säger en person vid bordet:
- Vad är det? Hittade du inget? Du börjar faktiskt se lite hängig ut.
- Nej, men nåt är det
- Men, säger en annan vid bordet, Nu måste vi tänka ... Är det ingen som har med sig nåt annat som skulle kunna störa?
Det blir en kort paus.
- Öj, du! Säger en grabb. Jag har fått en ny I-Pod, men den ligger i jackfickan ute i hallen och går bort till jackan.

Efter några sekunder säger jag snabbt:
- Nu försvann det!
Han svarar:
- Den var påslagen, jag stängde just av den. Det var otroligt, jag fick den för några veckor sedan. Jag ska ladda ner musik och sånt.
Jag säger:
- Sätt igång den igen.
Störningar och symtom är tillbaka ganska direkt. Ägaren till I-Poden kommer med lösningen.
- Eftersom det går att ladda ner utan dator har den nog en nätverkslösning, typ. Jag går in i programmet och kollar....Jo, nu provar jagatt koppla bort nätverkslösningen manuellt i programmet, alltså.
I samma stund upphör störning och symtom hos mig trots att själva I-Poden fortfarande är påslagen!
Jag blir glad och arg i samma stund - Nu har det kommit!
Ytterligare en NY rolig skitpryl!
Som jag varken kan använda eller ha i närheten...

Jag bodde hemma!

Om en trasig DECT-telefon, en man och hans granne

Grannen säger: Har du bott hemma lite nu? Man ser dig inte så ofta!

Ja, det är lite lugnare med störningar, sedan nästan två veckor nu. Jag bodde tre nätter förra veckan!

Va sa du? Helt ofattbart, men så här är det: vår DECT-telefon gick sönder exakt då, den veckan. Det vet jag att du inte kunde fått reda på eftersom jag själv drog ur den då. Helt grymt!
Det kan nog inte vara så bra med dom där i alla fall. Och vi som sagt att vi skulle köpa en ny nu efter semestern. Nu blir jag fundersam.

Ett vackert fängelse

En bok om människor som tvingas på fly i eget land
El-flyktingar
av Gunilla Ladberg.

Några exempel från boken:

Hur det kan börja

"På tre dagar förrändrades hela mitt liv. Det var i juni 2002, jag hade fått hem en ny dator. Min dotter hade flyttat hemifrån och min man var på skolresa åmed sin klass.
Det var härliga sommarnätter och jag satt vid datorn och jobbade, jag gjorde bland annat nya program. Redan den förrsta kvällen såg jag som i dimma. Det var varmt och jag trodde att det var vätskebrist så jag drack mycket vatten, men det hjälpte inte. Nästa kväll hade jag stickningar i ansiktet och yrsel. Då tog jag ett glas vin. Jag tänkte att det är det jag behörver! Tredje kvällen satt jag där igen, och då svimmade jag. Jag förrstod ingenting. Jag satte mig framförr teven och då stack det i hela kroppen och jag fick yrsel och dimsyn. Nåsta morgon tålde jag inte kylen, frysen och spisen. Långa samtal i trådlörs telefon.
Jag arbetade halvtid på apotek och hade använt dator sedan 80-talet Jag var väldigt sen med att skaffa mobil. Men jag hade använt trådlörs DECT-telefon hemma, och det var ett intensivt användande. Jag var politiskt aktiv bland annat, så det blev många och långa telefonsamtal.
åååNär allt det här hände ringde jag en person jag kände och frågade om symtomen på elörverkänslighet, om hur det börrjar. Och hon talade om stickningar i ansiktet. Jag brört ihop. Jag låg tre dagar i hammocken och grät. Förr jag visste att nu var det körrt."

Familj och anhörriga

"Min familj är villiga att hjälpa till, men jag är inte säker på att de tror riktigt på vad det handlar om. Man har inte bara industrin emot sig. Utan alla människor egentligen. Det är väldigt få som är beredda att avstå från tekniken. De flesta anhörriga till dem som är sjuka görr inte det, så det blir svårt. Alla är så trendstyrda. Det kanske jag själv hade varit om inte detta hade hänt. Jag hade nog suttit fast i smeten jag också."

Om barn i skolan

"Under hörsten blev Johanna sämre. Då visade det sig att de hade tagit bort den trådbundna datorn som Johanna hade haft förrut. Så i stället förr förrbättring blev det förrsämring förr henne. Jag börrjade härja med skolan och de fick något nervörst i blicken.
Så kände sig hennes klasslärare tvingad att kalla till elevvårdskonferens. Rektor deltog och hon sa: 'Jag tror visst att det finns något som heter elallergi, jag är örvertygad om det. Men det är det inte fråga om i det här fallet. Vi har ju ventilationsproblem bland annat'. Ja, hon skyllde på allt mörjligt. Kanonen blev förr mycket.
Då kunde Johanna fortfarande gå kvar i skolan. Men sedan i februari går det inte läängre. Då hade de satt igång en så kallad kanon, som visar film på duk med trådlörs örverförring. När de satte på den förrsta gången reagerade Johanna så häftigt att hon var tvungen att gå ut efter fem minuter."

Förr mer information och bställ hos http//www.vagbrytaren.org
En bok kostar 25:- + porto
ISBN 13: 978-91-973438-6-2

Något som finns men inte syns

En liten bok om elektromagnetisk strålning och dess konsekvenser
Av Christine von Hedenberg
Det finns en fråga som politiker och myndigheter i Sverige blundar för. Det är frågan om hur elektromagnetisk strålning påverkar människan - och allt annat levande.
Mer än 300.000 personer är elöverkänsliga i vårt land idag. Cirka l miljon är förmodligen påverkade av strålning. Boken "Något som finns - men inte syns" vill öka kunskap och förståelse för hur det är att bli och vara sjuk av elektromagnetisk strålning.
Den vill också ge information till den som ännu inte har drabbats, men som kanske oroar sig. Vad kan man göra för att i förebyggande syfte minska strålningen i sin vardag?
En from förhoppning från författarens sida är förstås också att politiker börjar våga fråga sig: Kan den ökade ohälsan möjligen till delar bero på den strålning som vi alla, dygnet runt, numera omges av?
Kan tonåringars trötthet och depressioner hänga samman med att de lever ständigt uppkopplade, sover med mobilen under huvudkudden, påslagen?
Vem har och tar ansvar om vi faktiskt står inför ett miljöhot som vi inte riktigt orkar tänka oss? Det finns forskning i andra länder som pekar på samband mellan ohälsa och strålning. I Sverige avfärdas den kunskapen.

Förr mer information kontakta gärna:
Christine von Hedenberg, journalist och numera frilans, tidigare Året Runt

Väpnarstigen 10, 181 65 Lidingör, Tfn: 08-766 02 65
christine.vonhedenberg@yahoo.se
Vid beställning: ange ditt namn och adress
och sätt in 150:- på PlusGiro 101 79 88 -5
ISBN 13: 978-91-631-9350-7
ISBN 10: 91-630-9350-7 "Repotagebok"

Kommentar av Jan Boljang
Jag skulle vilja sätta en undrerrubik:
"Någon som finns - men inte syns".
Boken är lättläst och visar på elörverkänsligas situation i dagens samhälle. En av de bästa börcker jag läst i ämnet.

Svart på Vitt

Boken är en sammanställning av berättelser som skulle tas med i den utredning som gjordes av Rådet För Arbetslivsforskning, "RALF-rapporten" på uppdrag av Svenska Regeringen. Dessa berättelser togs inte med i utredningen utan blev liggande i en kartong hos Näringsdepartementet, tills Rigmor och John tog itu med att sammanställa dem och ge ut dem i bokform.

Skriven av Rigmor Granlund-Lind och John Lind,
utgiven av Mimers Brunn Kunskapsförlag,
ISBN 91-88884-05-8.

Trådlöst bredband -från en skrivelse

Bakgrund
För femton år sedan blev jag bildskärmsskadad på min arbetsplats, Länsstyrelsen i Kalmar län och utvecklade elöverkänslighet. Trots att jag sa till min arbetsgivare att denna bildskärm är beviset på min arbetsskada och skall undersökas, så skickade min arbetsgivare bildskärmen för demontering. Min arbetsgivare förstörde beviset för min arbetsskada!
Innan jag blev skadad av bildskärmen var jag en fullständigt frisk människa. Jag hade inga allergier, hade aldrig huvudvärk, var aldrig förkyld och var därför aldrig sjukskriven. Jag hade många intressen och ett rikt liv. Jag har en akademisk miljöinriktad naturvetenskaplig utbildning och ingick i miljöövervakningsgruppen på länsstyrelsen.
Efter bildskärmsskadan blev jag sjukskriven under flera år tills jag 2002 tvingas bli förtidspensionerad. Men hade inte GSM kommit hade jag troligen arbetat idag eftersom jag sakta återhämtade mig. Men när GSM kom upphörde förbättringen. När 3G kom började jag bli sämre igen. Det trådlösa samhället idag är orsaken till mitt funktionshinder. Detta betyder bl.a. att jag inte kan uppsöka sjukvården utan att bli sjuk. Jag skulle inte klara en lasarettsvistelse under en dag på grund av DECT-telefoner och Wlan samt mobiltelefoner. Jag har femton års erfarenhet av att leva som elöverkänslig i detta samhälle. Jag är inte så extremt elöverkänslig att jag måste bo ute i skogen för att överleva, men jag känner mig heller aldrig frisk. Allmäntillståndet är nedsatt men jag klarar att ta hand om mig själv - om min boendemiljö är hyfsat fri från strålningen från sändare, DECT-telefoner och elstängsel. Jag hade haft det hyfsat bra, om jag inte blivit utsatt för en privat sändare på en silo.

Händelse
Problemen började förra året (2005) juli/augusti. Efter jul blev det ännu värre och jag ber att Kalmar kommun skall göra kontrollmätningar i mitt hem, men de säger nej. Jag överklagar deras beslut och så småningom hamnar ärendet i Växjö miljödomstol. Under överklagningsprocessen får jag i maj 2006 låna en mätare, HF59B, i mätområde 27 MHz - 3,3 GHz.

Slutsats
Jag upptäcker då att strålningen kommer från en sändare på en silo 2 km söder om min bostad. Det visar sig att verksamhetsutövarna saknar tillstånd och troligen nyttjar de fria frekvensbanden. Strålningen in i mitt hus och ute på gårdsplanen blir under denna tid allt kraftigare och den fysiska påverkan alltmer tortyrlik, med nervskador som följd bl.a. känselbortfall i huden, ständig huvudvärk, sveda i ögonen och värk i öronen. Min sköldkörtel börjar också bli sämre.
Fredagen den 17 november 2006 klockan 14:00 höjer man effekten så kraftigt att jag allvarligt börjar känna mig hotad till livet. Jag blir uppvärmd inuti kroppen och för att kyla ner kroppen vidgar sig blodådrorna, efter ett tag börjar jag frysa (och det gör jag fortfarande en vecka efteråt). Jag trodde att de skulle sänka effekten efter ett tag men de höll på till halv ett på natten. De fortsatte hela lördagen med korta uppehåll och en bit in på söndagen. Jag är helt säker på, att de låg långt under SSI:s riktvärden, trots detta får jag fysiska skador och smärta.
Det har hänt något med mitt vänstra öga, jag har fått ont i vänster bröst, jag är stel och har värk i musklerna, jag har förlorat känseln överallt där huden ligger mot skelettet, det sticker i hela huden på kroppen samt under fötter och i handflator, det värker i skelettet, speciellt i nyckelbenen och jag har blivit muskelsvag. Jag får inte upp värmen i fötterna, det värker även i vänster ansiktshalva och jag har fått ont i ett nyläkt sår på ryggen.

Billarm

Bakgrund
En kvinna som bor i ett elsanerat hus på landet. En bit därifrån finns det grannar som bor där sommartid. Vid detta tillfälle hade grannen problem med sin bil och lämnat den till en verkstad. Under tiden som bilen lagas får de låna en hyrbil. Bägge bilarna var blå och svåra att skilja åt på långt håll.

Händelse
Kvinnan berättar att hon vaknade med en hemsk huvudvärk och tänderna i örverkäken värkte. En värk som inte ville ge sig utan satt i hela dagen.
Småningom gick hon över till grannen förr att höra om de gjort något med elnätet, om de skaffat någon ny elektrisk apparat eller så. Då märker hon att de har en ny bil stående på gården.
Hon hade sett bilen från sitt fönster, men trodde att det var den som varit på verkstad, som nu blivit lagad. Denna hyrbil var modernare och var försedd med larm. Det var det enda nya som inträffat hos grannen.
Man flyttade bilen en bit länge bort. Hennes värk försvann.

Slutsats
En modern bil innehåller mycket elektronik, så det kan vara fel att påstå att det var just larmet som var orsaken, men det är det mest troliga.

Kabelvinda

Bakgrund
Ett par hade hyrt säsongsplats på en camping, för att stå där med husvagn under sommarhalvåret. De hade mätinstrument för att kontrollera att platsen var fri från elektriska/magnetiska fält. De kom på lördagen och sov över där till söndagen för att övertyga sig om att platsen de valt var bra.
Helgen efter kom de med saker lastade bilen. Saker de ville ha med för "sommarboendet". Kvinnan som är elöverkänslig, är inne i husvagnen och mannen lastar ur bilen.

Händelse
Kvinnan börjar skaka och har svårt att stå på benen utan att stödja sig. Hon får svårt att tala. Symtom som hon brukar få då hon är påverkad av elektriska/magnetiska fält.
De antar att resan varit ansträngande. De hade ju provbott där helgen före och var övertygade om att det var fritt från elektriska/magnetiska fält. De tänker därför ta en paus i arbetet och sätta sig i skuggan. Det var ganska varmt den dagen, med gassande sol. Mannen tar då ett bord för att ställa i skuggan bakom husvagnen.
Då upptäcker mannen en kabelvinda bakom husvagnen. Den ligger i gräset bakom ett träd, cirka två meter från husvagnen. Kabeln går till en husvagn längre bort.
Mannen kontaktar campingvärden och ägaren till den andra husvagnen och man flyttar kabelvindan längre bort. Efter ett tag känner sig kvinnan bättre och hennes besvär försvinner.

Slutsats
Kabelvindan fungerade som en spole och alstrade ett magnetfält som påverkade kvinnan. Då kabeln rätades ut reducerades detta magnetfält. Man flyttade även kabeln längre bort (ca 10 meter) från husvagnen.
Vid detta tillfälle fanns ett flertal vittnen: två vänner som bodde på campingen, campingvärden och husvagnsägaren.
Man kunde även mäta magnetfältet. Dessutom var paret övertygade om att platsen var bra.

Trådlös DECT-telefon

Bakgrund
Mannen hade varit på ett föredrag under kvällen. Föredraget handlade om el-sanering, så han hade haft mätinstrument med sig. Bland annat ett mätinstrument som indikerar mikrovågor.
Huset de bor i är friliggande med en grannfastighet ca 50 meter från deras hus. Vardagsrummet ligger närmast grannen, därefter finns en skorstensmur, en hall och längst bort från grannen ligger köket.

Händelse
När han kommer hem på kvällen sitter hans hustru, som är elöverkänslig på golvet framför spisen. Hon skakar och hennes puls är hög och hon har svår att andas. Mannen konstaterar med hjälp av mätinstrumet att grannen har kopplat in en trådlös DECT-telefon.
Han sätter upp reflekterande folie (Första Hjälpen-filt) på väggen som vätter mot grannen. Mikrovågorna reduceras och så småningom återhämtar hustrun sig. Symtomen finns dock kvar även nästa dag tills grannen (efter påstötning) kopplar ur strömförsörjningen till telefonen.

Slutsats
Hustrun hade sökt den plats i huset där det var minst påverkan. Hon kände i sin kropp var bästa platsen fanns. Trots att det var två väggar, skorstensmur och spis emellan, så var påverkan kraftig. Hon hade inte haft någon möjlighet att konstatera att det var mikrovågor från en DECT-telefon. Hon kände bara att något var fel och som påverkade henne negativt.